Klimatfrågan kräver att alla experter får komma till tals

Krönika ur tidningen Bioenergi nr 3 2020

Hur utses experter i en utred­ning? Det är en fråga som jag inte kan låta bli att fundera över då jag läser och är med att utforma vårt remissvar till be­tänkandet ”Vägen till en kli­matpositiv framtid”. Betänkan­det med den klämkäcka titeln är ett resultat av den Klimatpolitiska vägvalsutredningens arbete och den är på över 800 sidor.

Den 20 maj gick tiden ut för att lämna remissvar på den digra luntan. Alla svar finns redovisade på regeringens hem­sida, däribland Svenska Bioen­ergiföreningens.

Utredningen har haft till uppgift att undersöka vilken potential olika åtgärder har för att öka kolsänkan och föreslå sätt att skapa incitament till åt­gärder som ökar kolsänkan. Mycket av utredningen handlar om återvätningsinsatser på di­kade torvmarker, som Svensk Torv och våra medlemsföretag är experter på eftersom efterbe­handling är ett lagstadgat krav efter avslutad torvskörd i Sve­rige. Detta gör att så gott som alla torvproducerande företag har både erfarenhet av och kun­skap om återvätning och även andra efterbehandlingsmetoder och restaureringsåtgärder som beskogning och ny våtmark och anläggande av så kallade häck­ningsholmar i dessa. Tillsam­mans med forskarna vid Sveri­ges Lantbruksuniversitet är Svensk Torvs medlemsföretag Sveriges ledande experter på området, törs jag påstå.

Ändå bereddes vi inte möj­ligheten att delta som experter i utredningen. Och det är synd med tanke på den omfattande återvätning det är fråga om. För att ge en fingervisning om hur mycket dikad torvmark som ut­redningen föreslår ska återvätas  för klimatets skull kan nämnas att torvbruk idag bedrivs på 10 000 hektar dikad torvmark. Om utredningens förslag, vilket bygger på Skogsstyrelsens be­dömning, skulle realiseras rör det sig om 3000 till 6000 hek­tar per år. Det betyder ungefär hälften av det totala torvbruket i Sverige.

Återvätningens effekter är en mycket komplicerad fråga. För­utom att de rumsliga variatio­nerna på en och samma dikad torvmark kan variera mycket måste rätt vattennivåer, motsva­rande antingen 0,5 dm under markyta eller 1,5–2 dm över markytan säkerställas. Utan kontroll av vattennivåerna av­görs effekterna av återvätningen endast av naturomständigheter såsom regn och torka i landska­pet och den effekt som eftersträ­vas kan varken kontrolleras eller prognostiseras. Risken finns att klimateffekterna blir de motsatta med större utsläpp än tidigare. Vem ska kontrollera detta?
 
Förutom dessa synpunkter har vi framfört att juridiken kring återvätningen inte behandlas alls i utredningen trots att det är fråga om vattenverksamhet som enligt Miljöbalken kräver tillstånd. Det går inte att täppa igen diken hur som helst. Vem ska ansvara för att den förslagna återvätning­en blir laglig? Ännu finns ingen djupgående analys av en så om­fattande återvätning som utred­ningen förespråkar.
Det är därför jag undrar hur experterna i utredningar väljs ut. Ingen av experterna i denna utredning är expert på återvät­ning och dess effekter på mar­ken och klimatet. Det är be­klagligt att vi inte fick den möj­ligheten – framför allt för kli­matets skull.

Ingrid Kyllerstedt
Politik och kommunikation
Branschföreningen Svensk Torv

Foto: Neova, Toftmossen
Foto: Neova, Toftmossen
Länkar