Krönika ur tidningen Bioenergi

Branschföreningen Svensk Torv: Ett avgörande ord

Ibland kan ett enda ord vara livsviktigt. Ett ord som säger allt. Ett ord som, beroende på om det läggs till eller hur det tolkas kan slå undan benen för en hel bransch. Det finns ett ord som är så betydelsefullt för Branschföreningen Svensk Torv och jag ska avslöja vilket det är. Ordet är ”orörda”.

Detta ord associeras till något vackert och naturligt, något som bör bevaras. Orörda torvmarker är exakt detta, något som vi bör vara rädda om och skydda, särskilt om de hotas. Det anser de flesta och även Branschföreningen Svensk Torv. De orörda torvmarkerna har ingenting att göra med det svenska hållbara torvbruket som bedrivs av Svensk Torvs drygt 50 medlemsföretag.

I Sverige skördas torv endast från redan dikade torvmarker. De orörda får vara orörda.
De orörda våtmarkerna är något helt annat än redan dikade torvmarker. Dessa marker har genom statliga bidrag dränerats och fått en annan markanvändning.  På de dikade markerna har det bedrivits jord- och skogsbruk samt torvverksamhet.

Idag vet vi att de redan dikade torvmarkerna läcker stora mängder växthusgaser. Torven oxiderar tills den är helt borta och först därefter kan marken bli en ny kolsänka. Detta kan ta hundratals år. Men om torven skördas och kommer till samhällsnyttig användning, som exempelvis biomassa, och marken därefter efterbehandlas kan den bli en kolsänka i form av ny våtmark, skog eller en mosaik av olika sorters fågelholmar inom en mycket kortare tidsperiod.

I dagsläget är det nästan omöjligt att få tillstånd att skörda torv från dessa redan dikade torvmarker som inte har några förutsättningar att förvandlas till orörda våtmarker och få skyddsvärden för denna naturtyp.

Avslagsbesluten från Länsstyrelsen, som tillmäts relevans av tillståndsmyndigheterna, bygger på att orörda våtmarker blandas ihop med redan dikade torvmarker. Det sker en tillämpning av fel nollalternativ. Med nollalternativ menas vad som händer med marken om inget tillstånd ges och torven inte skördas.

De skyddsvärden som åberopas av länsstyrelserna och tillståndsmyndigheterna som MPD och Mark- och Miljödomstolen, är inte aktuella för redan dikad torvmark, det vill säga den mark som ansökan alltid avser.

Konsekvensen av att man i tillståndsprövningen blandar ihop orörda våtmarker med redan dikade torvmarker blir att rättskipningen inte är i enlighet med syftet, nämligen att skydda och bibehålla våtmarker som ”skyddsvärd naturtyp”. Redan dikade våtmarker är ju något helt annat eftersom de fått en annan markanvändning för många år sedan då de dikades ut på statligt initiativ.

Därför är ordet ”orörd” livsviktigt för Svensk Torvs medlemsföretag. Om det inte används rätt kan företagen inte förse Sverige med en efterfrågad råvara.  Och de naturvärden i form av värdefulla miljöer för växter och djur, som en efterbehandling möjliggör, försvinner och därmed också möjligheten att göra marken till en effektiv kolsänka.

Text: Ingrid Kyllerstedt

Detta är en krönika från tidningen Bioenergi nr 6/2020 >>

Nygårdsmyren, foto: Neova

Arkiv

Länkar

Senate inlägg